Datalagringsdirektivet och populism

För någon månad sedan såg vi diverse liberaler beklaga sig över hur tvungna de var att rösta igenom datalagringsdirektivet. De gillade inte förslaget alls, men allt annat, alltså att rösta efter eget tycke i saken, vore populism enligt Maria Abrahamsson.

Nu ville det sig så illa att "populistiska" småpartier i riksdagen lyckades få igenom en bordläggning i frågan. Och här om dagen kom analysen av direktivet som alla egentligen redan kände till, att det fanns stora brister i direktivet.

Retoriken vi tar med oss är alltså att det är populistiskt att rösta emot ett direktiv som ingen gillar, som man är ideologisk motståndare till (i Mia Abrahamssons fall), och som visar sig ha enorma brister om hur det ska tolkas för att vara rättssäkert.

Varför är detta populistiskt? Jag vet inte med säkerhet. Det är ingen som gillar direktivet, det är inte tillräckligt väl utformat för att vara rättssäkert heller. Enda anledningen till att det är populistiskt verkar vara att det går emot EU projektets intressen. Vad är det egentligen för skitretorik? Och varför köper alla det?