Var det mer homogent förr?

Blev tipsad av en kompis om ett klipp där en representant från Vänsterpartiet (eventuellt Ung Vänster) blev så upphetsad av två SD representanter att han vägrade erkänna att han hellre skulle ge sin ena njure till sin sjuke mor än till en helt okänd person, och att man om man ens tänkte en sådan tanke var fascistisk.

Vid första anblick är detta ganska kul, och jag vred mig lätt i stolen av en blandning av igenkänningskomik och det faktum att den stackars V sympatisören tidigt målade in sig själv i en hörn han inte kunde komma ur utan att ge upp banden till sin egen mor.

Sedan blev jag lite fundersam. Finns det alltså personer i Sverige med en sådan fascistskräck att de inte ens vågar säga att de föredrar sin egen mor framför främlingar? Att sådana människor ens fanns gav mig en ögonblicksbild över den avgrundsdjupa ideologiska reva som finns, och verkar växa, i samhället. Det kan ju förstås ha varit så att vänstermannen var en hycklande lögnare, men någonstans måste han väl ändå ha fått dessa tankar ifrån?

Av en händelse läste jag nyss en boken Välfärdssåren av Göran Hägg , som illustrerar Svensk politisk historia mellan 1945- 1980. Hägg ger där en tydlig bild över hur den politiska homogenitet som man/jag trott funnits i Sverige tidigare varit en myt. Revan var avgrundsdjup redan förr, men man löste detta genom att enbart prata politik med de man redan visste var likatänkande, varav man helt och hållet undvek ämnet under släktsammankomster och andra tillställningar där det kunde finnas människor från den andra sidan. Han ger dock exempel på att slagsmål ofta utbröt (på fyllan) när moderader och socialister blev varse om varandra.

Om Hägg har rätt så är den polarisering vi upplever i samhället mest en konsekvens av att vi diskuterar mer med oliktänkande än innan, snarare än att klimatet faktiskt blir mer polariserat. Om han har rätt så borde vi inte drömma om det homogena samhället från förr, då det aldrig riktigt existerat. Oavsett vilket så rekommenderar jag ändå boken då det ger ett perspektiv där dagens unika (och obehagliga) polarisering ter sig ganska tidlös, även ur Svenskt perspektiv. Kanske är skillnaden att personerna i klippet ovan aldrig skulle ha börjat diskutera sina kontroverser för 30-40 år sedan, medan de idag lägger upp sina olikheter på YouTube.