Brev till SVT

SVT meddelade ju att de tagit bort alla stillbilder på misstänkte knarkaren Ola Lindholm. De har dock missat minst en bild, som del av min medborgerliga plikt rapporterade jag detta:

Hej igen,

Jag ser att ni missat att ta bort en bild på Ola Lindholm. På bilden håller han en pokal av något slag och vinglar betänkligt, antagligen är han hög på knark av något slag.

Jag länkar till bilden nedan och hoppas att denna snarast förpassas på historiens soptipp, detta är inget jag vill att mina barn ska se.

Hög Ola?

MVH

Filosofiskt haveri av Bauhn

Angående artikeln av Per Bauhn om rätten att avrätta Usama:

En terrorledare kan inte vara oskyldig

Har alltid gillat Per Bauhn från filosofiska rummet. Här tycker jag dock att han är sjukt ute och cyklar.

Den första frågan jag ställer mig är när man filosofiskt sett blir en "terrorledare"? OK, Usama var en, men vad är det som krävs för att Bauhn ska anse någon vara "skyldig"?

Arafat kan beroende på hur man ser det antingen ses som en terrorledare eller frihetskämpe. Om Israel avrättat honom, hade de haft stöd från Bauhns retorik? Gör det någon skillnad att han fick nobelpriset i fred?

George Bush (och säkert president Obama vid det här laget) har onekligen dödat fler civila i direkta flygräder än vad Usama gjorde när han var "chef". Kan man avrätta dem som terrorledare enligt Bauhn? Bush har dessutom minst ett orättfärdigt krig i garderoben, har Irakierna filosofiskt stöd av Bauhn att avrätta honom?

Jag blir uppriktigt sagt mycket förvånad över Bauhns retorik där han tycks förlita sina filosofiska principer på populistiskt stöd från tillfälliga diskurser och massans visdom. I filosofiska rummet brukar inte Buhn profilera sig som en populistisk relativist. Han brukar snarare praktisera tron på universella sanningar, denna artikel där man tydligen är terrorledare när folk tror att man är terrorledare, och där man då ögonblickligen får andra mänskliga rättigheter, ter sig mycket skild från det jag brukar höra från honom.

Detta filosofiska resonemang divergerar och verkar bryta ihop totalt när det appliceras på något annat än Usama, jag förstår inte över huvud taget hur Bauhn i egenskap av filosof med tro på absoluta sanningar kan argumentera likt detta.

Har faktiskt mailat Per Bauhn och frågat hur detta går ihop. Han är säkert en upptagen man med viktigare saker för sig än att maila med hobbyfilosofer, men kanske så svarar han.

Anledningen till att jag är så frågande beror på att den epitetsfilosofi han bedriver, där människor får dramatiskt andra mänskliga rättigheter den stund de påsätts ett subjektivt epitet, är otroligt farlig. Människor får inte andra rättigheter bara för att man kallar dem något. Människors fundamentala rättigheter förändras inte av att man ger dem epitetet terrorledare, illegal kombatant, eller jude. Punkt.

Edit1:

Jag fick faktiskt svar från Per Bauhn, vilket jag tyckte var otroligt roligt. Jag postar mail korrespondensen nedan:

[Mitt ursprungliga brev]

Hej Per,

Jag vill först och främst säga att jag alltid uppskattar dina inhopp i filosofiska rummet i P1, och att jag finner dina perspektiv mycket värda att betrakta.

Med det sagt får jag inte ihop din artikel i Sydsvenskan idag. Jag tänkte därför fråga hur dina principer kan appliceras på andra personer i samhället och hoppas genom det få lite klarhet i hur detta går ihop med dina andra värderingar.

Du skriver ” Den som leder ett terrornätverk kan inte vara oskyldig. Den som för ett orättfärdigt krig mot oss har genom själva krigföringen avgjort skuldfrågan.”

Om vi accepterar att Usama är en terrorledare (vilket jag gör) så måste jag ändå fråga huruvida andra personer med samma retorik lämpligen får avrättas.

Kunde Israel avrätta Yassir Arafat med stöd ur dina filosofiska principer? Spelar det någon roll att han vunnit nobelpris i fred?

Om parametern orättfärdigt krig är en viktig del för epitetet, kan en Irakier avrätta Bush med stöd ur din retorik?

För mig ter det sig att dina argument är baserade på populistiska diskurser, vilket förvånar mig rejält. Hur är det med så kallade Illegala kombatanter, kan de också avrättas och fängslas utan rättegång?

För mig verkar det som att du baserar hela din artikel på att personer får olika mänskliga rättigheter beroende på vad de kallas. Kallas de terrorledare har man filosofiskt stöd för att avrätta dem, kallas de frihetens försvarare så förtjänar de något annat. Men vad folk kallas är bara en effekt av de diskurser och vindar som blåser, hur stämmer det med din filosofiska övertygelse i övrigt?

[Pers svar]
Tack för brev och frågor.

Jo, jag anser att andra terrorister av UBL:s typ också kan dödas. Men det handlar inte om att de är personer med "samma retorik", utan om vad de faktiskt gör och står för. Jihadismen är, precis som utövarna hävdat, en form av krigföring. Så länge man strider i krig så får man räkna med att bli dödad. Vill man undvika detta öde får man kapitulera och överlämna sig. Ingen tvingar jihadisterna att ta till våld. Det är deras val, deras ansvar, och vad som händer dem har de själva dragit på sig.

Jaha, kanske du säger, om det nu är krigets lagar som gäller, och om det nu är OK att döda fiender i krig, då måste det väl vara OK för terrorister att döda militärer som slåss mot dem, eller, som i ditt exempel, för "en irakier att avrätta Bush"?

Men det råder ingen moralisk jämlikhet mellan jihadister och dem som bekämpar jihadister. Jihadisternas själva mål – en islamistisk stat, förintandet av Israel, dödandet av "otorgna och korsfarare" etc – är i sig inte försvarbart, eftersom det strider mot den frihet och det basala välbefinnande som alla mänskliga aktörer kan göra anspråk på. Om målet är fel, så är varje våldsamt medel till dess förverkligande också fel. Jihadisterna har inte rätt till något våld för sitt mål. Däremot har de som bekämpar dem rätt till allt våld som är nödvändigt för att besegra, försvaga, eller på annat sätt motverka deras mål.

Genom att använda våld i syfte att främja religiös intolerans och förtryck har jihadister och terrorister av UBL:s typ förverkat den rätt till fysisk integritet som alla människor annars kan göra anspråk på (och som man logiskt måste göra anspråk, om man är en aktör med mål som man vill förverkliga och därför måste ha frihet och välbefinnande). Att det är rätt att döda terrorister av UBL:s typ innebär alltså inte att det är rätt för dessa terrorister att döda dem som bekämpar dem. (Det kommer de givetvis att försöka att göra ändå, men moraliskt berättigande har de inte.)

För vår del (om vi räknar oss till dem som bekämpar terroristerna) handlar det om att bekämpa dem så effektivt som möjligt till minsta möjliga kostnad för egen del. Att vårt mål – bekämpa och besegra terrorister – är rätt innebär förstås inte att varje medel till dess uppfyllande också är rätt. Att döda oskyldiga är inte rätt. Men att döda skyldiga – dvs. personer som planerar, inspirerar, och utför terrordåd för ett orätt mål – är inte bara rätt, utan ofta också nödvändigt, för att minimera risker för vår egen del.

Terroristerna och deras apologeter kommer givetvis alltid att hävda att deras våld är ett motvåld, och att det ursprungliga våldet härrör från "the usual suspects" – USA-imperialismen, Israel, kapitalismen, neokolonialismen, etc, etc. Det är alltid bekvämt att skylla på något så abstrakt som en världsordning när man vill rättfärdiga urskillningslöst dödande av civila över hela jorden. Men jihadisterna agerar snararare än reagerar. De är inte offer som slår tillbaka, utan förövare som vill använda våld. De har en egen dagordning, och den påverkas inte nämnvärt av hur västvärlden uppträder. Man kommer alltid att finna en anledning att begå våldsdåd.

Oberoende av vilka anklagelser jihadisterna riktar mot västvärlden, så rättfärdigar dessa inte deras egna mål och medel. Inte heller berövar talet om kolonialism och historiska oförrätter västvärlden rätten att med våld bekämpa jihadismen. (Som om kalifatet skulle ha varit främmande för imperialism och slavhandel – två brott som brukar läggas vid de europeiska ländernas dörr.)

I slutändan handlar det alltså om logik. Om vi vill försvara mänsklig frihet, kan vi inte se frihetens fiender som våra moraliska jämlikar (vi är inte värdeneutrala), och om frihetens fiender för krig mot oss, så ska vi använda så mycket våld som är nödvändigt för att hålla dem stången (vi ska inte genom att vända andra kinden till underlätta för dem att vinna).

Det får duga som sammanfattning av mina tankar i ämnet.

Bästa hälsningar,

Per B

[Mitt svar på hans svar]

Hej Per,

Jag uppskattar verkligen ditt svar och ska beakta detta.

Som hobbyfilosof har jag ändå några invändningar till ett proffs.

Du skriver i artikeln att:

"Den som leder ett terrornätverk kan inte vara oskyldig."

Detta uttalande kan enbart vara sant i den mening vinnaren skriver historieboken. Den som fortfarande kallas terrorist när boken skrivs kommer att uppfattas som skyldig. Jag gissar dock att det inte är det du menar.

Både döde terroristledaren (enligt Israel) Yassir Arafat och forne terroristledaren (av USA fram till 2008 officiellt) Koffi Annan har fått fredspriset. Följden av det är att fredspris antingen delas ut till skyldiga terrorledare, eller att begreppet terrorledare bara är kontextbaserad snömos som varierar helt på de normer som styr. Ditt resonemang stämmer på Usama eftersom vi antagligen alltid kommer att leva med normen att han var en terrorist, dock är påståendet inte självkonsistent, det krävs att det ska anses sant för att det ska vara sant. Men rent generellt kan vem som helst använda ditt resonemang för att rättfärdiga dödande. Hade alla köpt det hade Ryssar rättfärdigt kunnat döda diverse Tjetjenledare samtidigt som Israel moraliskt kunnat bocka av diverse obekväma ledare. Resonemanget är otroligt farligt eftersom det förutsätter att du har "rätt". Men detta är generellt en uppgift för domstolar att besvara och inte för de normer och konventioner som finns i samhället.

Nåväl, jättekul att du svarade, du är lite av en filosofförebild.

----

Roligt att Per ville ta sig an mina funderingar.

Sex feministiska myter

Har börjat skumma igenom en pdf bok som hävdar sig kunna spräcka de "myter" som feminismen skapat. Låter sista ordet vara osagt i detta innan jag reflekterat men här är de så kallade myterna:

Myt 1: "Kön är en social konstruktion"
Myt 2: "Kvinnor får lägre lön för samma jobb"
Myt 3: "Kvinnor har svårare att göra karriär"
Myt 4: "Män slår kvinnor"
Myt 5: "Kvinnor dubbelarbetar"
Myt 6: "Kvinnor får sämre sjukvård"

Sex feministiska myter


Så här långt kan man ändå finna minst en intressant reflektion angående det första påståendet. Om man enligt vetenskapen kan belägga att flickor och pojkars generella utveckling, intressen, och egenskaper skiljer sig nämnvärt, bör pojkar och flickor behandlas identiskt på dagis? Nja, om man kan belägga att genetiska statistiska egenskaper följer av kön så blir det klurigt när man ska behandla Lotta lika som Pelle på dagis. Dagispersonalen skulle få ett jäkla sjå att hålla reda på när Lotta och Pelle ska behandlas lika för att undvika sociala normer, och när de ska behandlas olika eftersom de har olika genetiska förutsättningar.

Kanske så fattade feministerna tidigt att detta inte skulle fungera, varpå de tidigt och aggressivt konstaterade att kön "enbart" är en social konstruktion, istället för att spela i mittzon och hävda något om 50% gener, 50% normer. Trots faktumet att män har lättare att stå och kissa än kvinnor kom man alltså fram till att man var tvungen att spela i anfallszon om det skulle bli något alls med detta.


pdf boken är både lättläst och intressant, jag rekommenderar den.

Bahnhof , min nye nemesis

Helt off topic från filosofiskt dravel:
Fick just en faktura från Bahnhof gällande en extrafaktura på en prisökning för en månad på förra fakturan. Totalt var räkningen på 80 kr, med en fakturaavgift på 25 kr.
Bahnhof har inte E-faktura, och jag har aldrig gillat att företag drar pengar automatiskt via autogiro, därför har jag helt old school betalat denna fakturaavgift fyra gånger per år. När fakturan ändå är på 700+25 per kvartal kan man ju leva med det, men när det kommer en femte extrafaktura på 80+25 kr blir jag less.

Jag lekte lite med tanken på vad det kostat Bahnhof att faktiskt vänta med att få in deras 80 kr i två månader, och lagt den på nästa faktura: med en ränta på 10% så hade dessa två månader kostat 1.28 kr (1.1^(2/12)*80) i tidsvärde.

1.28 kr är inte något som Bahnhof kan tänka sig att avstå ifrån, utan drar hellre till med att fakturera mig 25 kr. Detta är 20 ggr så mycket pengar som de inte kunde vara utan.

Om marknadsekonomin ska fungera måste man som konsument vara aktiv. Därför ska jag:
1) Skicka uppretat brev till Bahnhofs personal.
2) Skriva blogginlägg om Bahnhofs småaktighet
3) Se om det finns någon internetleverantör som erbjuder 3 gratismånader om jag byter
4) Lägga det hela bakom mig innan jag låter 25 kr styra mitt liv oproportionellt mycket.

Genusdebattens vindsvåningsartikel

Genusdebattören lever ett hektiskt liv. Anledningen till det är att kontroversiella saker snabbt blir mainstream. Kritik emot könsinriktade barntidningar känns rätt befogad (SVT). Pojkar med kjol har blivit något av en icke-nyhet (SvD). Redan 2003 tyckte ledarna på SVD att det var tillräckligt kontroversiellt att påstå att kön faktiskt inte var någon social konstruktion för att skriva en ledare om det SVD1. Kort sagt kan man säga att genusdebattörens problem varit att vad de än sagt så har det rätt fort blivit en ointressant, trivial, icke-nyhet.

Kanske så var det så genusdebattör Ingemar Gen(u?)s tänkte när han slutligen drog fram den stora trumman och skrev:

"Den fria leken är nästan fånigt hyllad"

(SVD, Gens)

Barns fria lek är nämligen inte fri. Småbarns så kallade "fria" lek är full av äckliga könsnormer och 1600-tals stereotyper.

Herr/Fru(?) Gens artikel har tagit genusdebatten till den logiska vändpunkten: vårt enda medel för att göra barn mer fria efter att ha klätt dem i klänning och förbjudit dem att läsa serietidningar är att förbjuda "fri" lek. Det är är otroligt komiskt när man tänker på det: för att göra barnen mer fria måste vi göra dem ofria.

Det känns lite som den där heminredningsartikeln i DN som handlade om någon nyinredd vindsvåning för några månader sedan, den som blev vändpunkten då alla fattade att detta var rätt larvigt (DN).
Här är den i Hitler format:
Hitler blir galen över DN-Vindsvåningsartikeln

Noterbart är också att herr/fru Gens satt ribban för alla andra genusdebattörer nu: hur trumfar man detta? Genom att tvinga ungen med stryk om han inte klär sig i kjol? Att dra en gråtande Lisa till fotbollsplanen för att kicka minst 100?

Kanske är Gens inne i samma spår som Platon, ett fulländat samhälle där filosoferna bestämmer? Kanske är problemet med samhällen att alla andra människor har så idiotiska värderingar. Kanske tycker Gens själv att det är dags att stämma i bäcken och ta lite kontroll över situationen så att barns fria lek faktiskt blir fri. Säkert är dock att Gens inte kommer att få vara barnvakt till mina framtida barn.

Vit makt och autonoma rörelser

Enligt Expo så har var femte SDU medlem koppling till så kallade "vit-makt" rörelser. Med en brasklapp för att några av kopplingarna verkar rätt lösa (tex. att man någon gång köpt en bok på en "vit-makt" sida, eller att man har ett användarkonto), så är det oroande att gräsrötterna till ett riksdagsparti i så stor utsträckning har dessa kopplingar.

Innan vi börjar föreställa oss ljudet av marscherande kängor så kan det ändå vara relevant med en jämförelse med så kallade "autonoma rörelser". Enligt en rätt intressant rapport från BRÅ så kan respektive rörelse lite stereotypiskt beskrivas som:

De autonoma
Drömmer om ett klasslöst samhälle
Vill etablera antiauktoritärt styre
Anser att problemen i samhället huvudsakligen beror på det kapitalistiska systemet
Ser den feministiska kampen som en viktig del av förverkligandet av det klasslösa samhället
Ser invandring och mångkultur som något positivt
Har generellt en positiv inställning till HBT-personer


Vit makt-miljön
Vill upprätta en diktaturstat
Drivs av en längtan efter ordning, struktur och totala lösningar
Anser att problemen i samhället huvudsakligen beror på det judiska inflytandet
Vurmar för en klassisk kärnfamilj
Kämpar mot invandringen och det mångkulturella samhället
Begår brott riktade mot personer med utländsk härkomst
Begår också brott riktade mot HBT-personer
Står för islamofobi och moskémotstånd

Diagram 1 i rapporten jämför representationen av respektive grupp för olika brott. Förutom det specifika brottet hets mot folkgrupp, där vit makt rörelsen av förklarliga skäl dominerar totalt (405-0) så är är det rätt jämt fördelat mellan de olika rörelsernas benägenhet att begå brott.

BRÅs beskrivning (den ovan) av den autonoma rörelsen stämmer rätt bra in på den bild man har av Ung Vänster. Om Expo gjorde en undersökning om detta så skulle de nog komma fram till att minst var femte Ung Vänster medlem har någon koppling till Autonoma rörelser, speciellt med en bred definition på "koppling", där man inkluderar användarkonton, bokinköp, enskilt mötesdeltagande, prenumeration på publikationer, eller annat.

Detta är dock inget vi oroar oss för, varför vi inte kartlägger det speciellt noggrant. Det finns snarare en romantisk bild av vänster-människor som kastade sten och hittade på rackartyg i sin ungdom. De var rebelliska och levande, till skillnad från alla andra soffpotatisar som inte orkade engagera sig.

Det finns skillnader i rörelserna, men fler likheter. Medan vit makt stigmatiserar och provocerar emot utlänningar så väljer de autonoma rörelserna att stigmatisera och hetsa emot kapitalister, överklass och (ibland) poliser.


Sett utifrån de diskurser som finns i samhället är jag inte så orolig för hotet från vit-makt rörelserna. Vi kommer aldrig att romantisera högerextremism på samma sätt som vi romantiserar vänsterextremism, och det kommer aldrig att ses som "halv-mysigt" att i sin ungdom varit radikal genom att läsa Mein Kampf på samma sätt som det setts som halv-mysigt att släppa ut minkar, stå på barrikaderna, eller kasta sten emot sionister eller kapitalister.

Slynglarna växer nog upp, det brukar de göra.

Dagens moralhets

I dagens liberaliserade samhälle, där tabu efter tabu försvinner, och där vi är frigjordare än någonsin, är det fortfarande inte riktigt ok att knarka.

Är du dessutom programledare för barnprogram så är detta dubbelt förbjudet. Artikel efter artikel har i dagarna hängt ut Ola Lindholm, och ansvariga utgivare på SVT har ursäktande sagt att man inte riktigt "hann" klippa bort honom ur rutan snabbt nog efter skandalen.Expressen

Detta ter sig rätt lustigt när man tänker på vilka barnprogram jag matades med som barn: Dr Snuggles och Professor Baltazar var i princip grafiska illustrationer av hur det upplevdes att vara hög. Och vid sidan av det matades vi med en hjältebjörn som blev stark av dunderhonung och då och då satt sig upp emot myndigheterna och bröt sig ur fängelset (om jag minns rätt så var det för att fru grävling stulit leksaker, men att hon egentligen var snäll). Om inte ens denna indoktrinering fick mig att börja knarka så kanske man inte ska vara så orolig.

Var det mer homogent förr?

Blev tipsad av en kompis om ett klipp där en representant från Vänsterpartiet (eventuellt Ung Vänster) blev så upphetsad av två SD representanter att han vägrade erkänna att han hellre skulle ge sin ena njure till sin sjuke mor än till en helt okänd person, och att man om man ens tänkte en sådan tanke var fascistisk.

Vid första anblick är detta ganska kul, och jag vred mig lätt i stolen av en blandning av igenkänningskomik och det faktum att den stackars V sympatisören tidigt målade in sig själv i en hörn han inte kunde komma ur utan att ge upp banden till sin egen mor.

Sedan blev jag lite fundersam. Finns det alltså personer i Sverige med en sådan fascistskräck att de inte ens vågar säga att de föredrar sin egen mor framför främlingar? Att sådana människor ens fanns gav mig en ögonblicksbild över den avgrundsdjupa ideologiska reva som finns, och verkar växa, i samhället. Det kan ju förstås ha varit så att vänstermannen var en hycklande lögnare, men någonstans måste han väl ändå ha fått dessa tankar ifrån?

Av en händelse läste jag nyss en boken Välfärdssåren av Göran Hägg , som illustrerar Svensk politisk historia mellan 1945- 1980. Hägg ger där en tydlig bild över hur den politiska homogenitet som man/jag trott funnits i Sverige tidigare varit en myt. Revan var avgrundsdjup redan förr, men man löste detta genom att enbart prata politik med de man redan visste var likatänkande, varav man helt och hållet undvek ämnet under släktsammankomster och andra tillställningar där det kunde finnas människor från den andra sidan. Han ger dock exempel på att slagsmål ofta utbröt (på fyllan) när moderader och socialister blev varse om varandra.

Om Hägg har rätt så är den polarisering vi upplever i samhället mest en konsekvens av att vi diskuterar mer med oliktänkande än innan, snarare än att klimatet faktiskt blir mer polariserat. Om han har rätt så borde vi inte drömma om det homogena samhället från förr, då det aldrig riktigt existerat. Oavsett vilket så rekommenderar jag ändå boken då det ger ett perspektiv där dagens unika (och obehagliga) polarisering ter sig ganska tidlös, även ur Svenskt perspektiv. Kanske är skillnaden att personerna i klippet ovan aldrig skulle ha börjat diskutera sina kontroverser för 30-40 år sedan, medan de idag lägger upp sina olikheter på YouTube.

Politisk indoktrinering i Sverige

Man kan inte annat än att höja på ögonbrynen när man läser om den nya satsningen mot "intolerans" som Erik Ullenhag drar igång.

Sverigedemokraternas stora framgångar i det senaste valet är, enligt vad SvD erfar, en direkt orsak till att regeringen nu vill skärpa kampen mot främlingsfientlighet. ”Det här är riktat mot SD”, bekräftar en regeringskälla för SvD.

Utan att personligen dela sympatier med SD, och eftersom jag faktiskt röstade på Ullenhags gäng, så känns det relevant att fundera över om Ullenhag har mitt mandat för att sätta igång "utbildningsinsatser" riktade mot politiskt valda partier.

Man ska komma ihåg att sådana processer inte sätts igång hur som helst, bland annat så har vi länge haft ett riksdagsparti med självuttalade kommunister, med utopiska mål som det klasslösa samhället efter en "övergångstid" med proletariatets diktatur. Inte ens här var det aktuellt med en sådan process från regeringspartiet. Politisk inskolning/indoktrinering (om man står på fel sida) är ingen process man drar igång i onödan i ett demokratiskt samhälle. Jag känner inte att Ullenhag har min röst att dra igång en sådan "utbildande" process.

Jag får känslan att den hets mot människor med "fel", men demokratiska, värderingar accelererar. Utan att i stort dela dessa människors värderingar så handlar väl ändå demokrati om att ge dem rätten att ha en åsikt? SD:s intåg har mer än tydligt visat att debatten om vad demokrati betyder måste vitaliseras, inte för att SD tycker fel saker, utan pga. hur 6% oliktänkande medmänniskor i Sverige faktiskt behandlas. Något är inte riktigt OK med demokratin när regeringen beslutar att dessa åsikter måste utbildas bort.

Rent demokratiskt brukar det vara medborgarnas roll att bestämma vad politiker ska tycka. Av princip bör man därför dra öronen åt sig när politiker anser det nödvändigt att få medborgarna att tycka rätt.

Avslutar lite högtravande med ett klassiskt citat:

First they came for the communists,
and I didn't speak out because I wasn't a communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak out because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak out because I wasn't a Jew.

Then they came for me
and there was no one left to speak out for me.

Konsten att få konsumismens hjul att snurra

Såg just Telias reklam om fördelen med att hyra film online via deras bredband: tydligen så är dvd filmer sjukt äckliga och fyllda med bakterier.

Jag hade aldrig tänkt på detta och levde med illusionen att andra dvd hyrare inte har sina hyr dvd i röven, tills jag illustrerades motsatsen.

Om jag köper Telias bredband slipper jag detta och blir lite lyckligare, nästan lika lycklig som jag var innan Telia förklarade att mitt liv var rätt äckligt. Tack till Telia och andra företag som erbjuder lösningar på problem som de först var tvugna att övertyga mig om att jag hade. Tack för att ni smörjer konsumismens hjul med nya missnöjen.

Datalagringsdirektivet och populism

För någon månad sedan såg vi diverse liberaler beklaga sig över hur tvungna de var att rösta igenom datalagringsdirektivet. De gillade inte förslaget alls, men allt annat, alltså att rösta efter eget tycke i saken, vore populism enligt Maria Abrahamsson.

Nu ville det sig så illa att "populistiska" småpartier i riksdagen lyckades få igenom en bordläggning i frågan. Och här om dagen kom analysen av direktivet som alla egentligen redan kände till, att det fanns stora brister i direktivet.

Retoriken vi tar med oss är alltså att det är populistiskt att rösta emot ett direktiv som ingen gillar, som man är ideologisk motståndare till (i Mia Abrahamssons fall), och som visar sig ha enorma brister om hur det ska tolkas för att vara rättssäkert.

Varför är detta populistiskt? Jag vet inte med säkerhet. Det är ingen som gillar direktivet, det är inte tillräckligt väl utformat för att vara rättssäkert heller. Enda anledningen till att det är populistiskt verkar vara att det går emot EU projektets intressen. Vad är det egentligen för skitretorik? Och varför köper alla det?

Medias förfall

Hanteringen av finska valet har gett mig en deppig syn på medias funktion i samhället.

Detta blir otroligt tydligt med konventionen att sätta epitetet "populistiska" framför Sannfinländarna (SF). Ingen tycks riktigt vilja förklara vad populism betyder, eller varför det passar in, det enda som är klart är att epitetet ska användas. Det känns lite som att media inte riktigt litar på att du kan dra rätt slutsatser av nyheterna de förmedlar, varpå de guidar tänkandet genom att märka ut okända farvatten med diverse fyrar. En analys över vad Sannfinländarna står för, som djup EU-skeptisism, motstånd till obligatorisk Svenskundervisning, och minskad invandring, är inte lika viktigt som att märka ut farvattnen som osegelbara, "just don't go there, det är populism det handlar om".

Jag är inte djupt insatt i SF:s partipogram, men kan inte låta bli att förundras över hur de punkter de tar upp inte får ses som seriösa, utan måste märkas med "populism". Ta tex:

Bailouts av EU länder:
Detta är tydligen en big no-no att prata om. Alla som inte vill baila ut länder är populister, trots att det finns en hel del ekonomisk teori som säger att detta är ren galenskap.

Obligatorisk Svenskundervisning:
Kommentatorerna på SVT tycker att det är för jäkligt att ta bort den obligatoriska Svenskundervisningen (i Finska skolor). Som argument användas globaliseringen, och att det är bakåtsträvande att inte lära sig så många språk som möjligt.

Men ärligt, är Svenska det mest praktiska språket att lära sig om man vill vara globaliserad? Fine att någon vill lära sig det, men hade du själv velat haft en lag på Finskundervisning i skolan istället för kunna välja att läsa Spanska och Tyska? Det tar väldigt mycket tid i anspråk att lära sig ett språk. Att tvinga en hel befolkning att prata ett språk som talas av 9 miljoner människor känns rätt korkat. Om tvång måste till, tvinga dem att lära sig Kinesiska eller Spanska. Detta är dock inte intressant att fundera över, det anses vara populism.

Invandring
Det är inte någon nyhet att Finland är mycket restriktiva med invandring, faktisk så är konsensus att man vill ha mindre invandrare än vad SD vill. Därav borde alla Finska partier vara populister. Men tydligen så är det enbart intressant att nagla fast detta epitet på ett parti.

Oavsett om man håller med eller inte på invändningarna ovan så måste de ju vara acceptabla rationella invändningar. Jag skulle köpa rätt av att något tycker något sådant som ovan, men istället för att tas seriöst så klassas man som populist. Jag kan förstå att dessa fula knep kommer fram i politiska debatter, det är spelets regler, men är det OK att samma retoriska knep används av "objektiv" media? Jag blir lite orolig.

Jag är inte förtjust i varken SD eller Sannfinländarna. Men de partierna existerar ändå i god demokratisk ordning, folk ska ha rätt att tycka som de vill i en demokrati. Det som skrämmer mig är att det nästan blivit mainstream för media att indikera (på lösa grunder) vad tittarna ska tycka. Dessa fyrar som sätts ut är ett hot mot demokratin, media tycks ha gått ifrån att granska makten till att konservera maktnormer och märka ut icke farbara vatten/tankebanor med stora fyrar, det är inte OK.

Om att Spotify förändrar gratistjänsten

Har läst runt lite på bloggar och noterat protesterna över att Spotifys beslut att reducera funktionaliteten i sin gratistjänst. Några bloggare tror att detta enbart kommer att öka användandet av The Pirate Bay (TPB) och annan illegal fildelning.

Bara för det så gjorde jag en liten undersökning på mervärdet du får av att betala 50-99 kr per månad till Spotify, jämfört med att ladda ner på TPB (eller annan liknande sida).

När jag testade att ladda ner en låt på TPB tog det två minuter från att jag började söka tills jag kunde börja lyssna, med Spotify tog det 5 sekunder.

När jag gjorde detta på TPB var jag dessutom tvungen att ta del av annonser från ryska kvinnor som ville bli min fru.

Om man laddar ner 2 låtar per dag betyder det alltså att det tar ca 2 timmar per månad mer att få hem det du vill ha på TPB, än på Spotify. Personer som gör detta byte värderar alltså sin egen tid till ca 25 kr per timme. Det är lite Ove Sundberg över det resonemanget. Klipp grannens gräsmatta för 50 kr och spara en timme dudes.

Och lägg där till den inte så oviktiga aspekten att man faktiskt ger artister någon form av ersättning i det ena fallet, medan man i det andra fallet enbart får mervärden i form av ryska fruar och något datorvirus.

SVT

Kan pengar "vila"?

Mikaela Valtersson tror att pengar kan ligga och vila, vilket hon fruktar ska ske om man sänker skatten för mycket. Höginkomsttagare riskerar att lägga sina skattesänkningar på hög tydligen där de inte gör någon nytta.

Kan pengar "vila"? Jag har otroligt svårt att förstå hur det skulle se ut. Sätter jag in pengarna på banken så lånar ju banken ut pengarna till någon annan som vill låna. Köper jag ett svindyrt hus så ger jag ju pengarna till säljaren, varpå denne istället är fri att bestämma hur dessa pengar ska användas. Bränner jag pengarna så minskar det ju i princip bara utbudet av pengar, varpå alla andra som inte brände sina pengar plötsligt får sina pengar lite mer värda. Köper jag aktier i Framfab så blir ju problemet återigen att jag ger pengarna till säljaren, som i sin tur kan göra något med dem. Köper jag en äckligt dyr väska så kommer ju pengarna till någon företagare (dessutom så återgår ju en del till staten i form av skatt) som återigen kan göra något för sina pengar. Är det realistiskt att tro att pengar kan vila? Finns det ens ett teoretiskt scenario där så är fallet?

Inte ens i Keynsianismen vilar väl pengar, de omsätts väl däremot lite olika fort. Är det den relativa hastighet som pengarna omsätts som menas med "vila"?

Jag är tveksam. Först och främst så vet ingen med säkerhet hur snabbt vissa pengar omsätts bara för att man stoppar dem i en viss persons fickor. Är detta bara ett enkelt tankefel som våra politiker gör?

SVT

Att använda skattekronorna där de gör mest nytta

Håkan Juholt säger i SVT att han vill använda skattekronorna där de gör mest nytta. Om det betyder ett femte jobbskatteavdrag, so be it.

Jag blev positivt förvånad av att Juholt tycks ha intagit en position där han kan tänka sig att betala tillbaks pengar till skattebetalarna om han inte hittar något "smartare" att göra för pengarna. Om det efter en kalkyl visar sig att Juholt inte kan investera skattepengarna "smart" i kollektivtrafik, utbildning eller annat så ger han tillbaks dem. Ett paradigmskifte, då diskursen innan mer verkar ha varit att "det finns alltid viktiga hål att stoppa pengarna i".

Det ska bli intressant att se hur detta följs upp. Jag tänker mig Tommy Waidelich sittande mitt i natten med miniräknare och nuvärdesberäknar kalkyler på tåg, vägar, skola, sjukvård, med svetten rinnande i pannan jämförande olika förslag med effekten som dessa pengar skulle ha i fickorna på vanliga människor. Efter en nattmanglare tänker jag mig att han glatt springer fram till Juholt och utbrister:

Jag hittade inget att investera i, ge tillbaks pengarna till folket

Nu tror inte jag att någon människa är smart nog att göra en sådan analys, varpå jag tror det är mer troligt att Juholt drar till med något subjektivt men behjärtansvärt ändamål, tex:

Pengarna ska läggas på att minska den ökande barnfattigdomen

Nåväl, det ska bli spännande att se vad som händer. Om sossarna efter lång analys faktiskt kommer fram till möjligheten att staten inte vet bättre än skattebetalare vart pengar ska ta vägen så vore det verkligen ett diskursbrott. Den som lever får se.

Om vi lägger falsk rättfärdighet åt sidan för en stund.

Intoleransen i Islam är en het potatis, se tex. ett exempel. Notera figuren där amerikanen ju bara bränt en bok, medan muslimen faktiskt kapat ett huvud. Var är muslimens sinne för proportioner kan man fråga? Eller när man jämför 3000 döda i 9/11 med en bränd Koran: har muslimer varken hyfs eller tolerans? Nu är jag inte förtjust i Islam alls, jag tycker att korrelationerna med extremism och kvinnoförtryck är rätt tydliga. Om korrelationen bygger på orsak-verkan eller inte lämnar jag för stunden.

Istället tänkte jag gå tillbaks till 2001, då "allt startade". I 9/11 tragedin dödades 3000 civila amerikaner av muslimska extremister. Själva händelsen är nog svår att föreställa sig om man inte är amerikan, kanske tom om man inte är från New York, så jag accepterar för stunden att jag inte kan sätta mig in i hur hemskt det är att förlora 3000 civila landsmän.

2001 är också året då USA startade sina flygbombningar av Afghanistan. Mellan Från den 7/10-2001 till den 1/1 2002 dödades fler än 4000 civila Afghaner till följd av amerikanska bombningar. 1000 av dem dog direkt av bombningarna, och ytterligare 3000 som en direkt konsekvens Wikipedia, se [8]

Samma år, samma vapen (flygplan), tusentals civila på båda sidor.

Kommer du ihåg att jag erkände att jag inte kunde sätta mig in i hur hemskt det måste ha varit för New York bor att förlora 3000 civila landsmän? Detta gäller såklart även för Afghanerna, jag har ingen aning om hur hemskt det är för dem.

Nu kommer vi in på intolerans och skillnader. 9/11 var knappast godkänt av den civila befolkningen i Afghanistan: terroristerna var Saudier, och vi kan nog vara rätt säkra på att de flesta civila Afghaner som dött fick höra om 9/11 efter vi gjort det, och att de inte hade något med detta att göra.

Aktionen som tog 4000 civila människoliv i Afghanistan däremot var godkänd av folkvalda politiker. Den fick tom. ett flashigt namn, Operation Enduring Freedom.

Vad har detta med intolerans att göra? Tja, tydligen så kan man utan att vara intolerant invadera två länder om man har fått 3000 civila landsmän dödade. Om man inte är muslim förstås och fick 4000 civila landsmän dödade, då är det förbannat intolerant.

Men, kan någon invända, i 9/11 dog det bara civila. USA lyckades faktiskt bomba ihjäl lika många terrorister. Dödskvoten fiende/civil är bättre hos amerikanerna, därav är de mer toleranta. Jag skulle kunna invända mot detta på olika sätt, men jag orkar inte. Istället säger jag att dödskvoten subjektivt sett är helt irrelevant för de som faktiskt drabbats: En civil Afghan som förlorat sina nära och kära bryr sig inte så mycket om att några terrorister även strök med, och en civil amerikan hade inte blivit så mycket gladare för att även några militärer strök med. När det gäller traumat som katalysator för hämnd så är dödskvoten rätt oviktig, och tolerans borde snarare ha att göra med hur många civila medmänniskor man kan tänka sig att förlora innan man själv hämnas och slår tillbaks. Och lägger man till att det var de första 4000 som dog i Afghanistan, inte de enda 4000, i en 10 år lång kampanj, så framstår Afghanerna som rätt toleranta.

SVD-DN

Har Israel en längre eller kortare måttstock?

Man hör ibland att Israel bedöms efter en annan skala än andra nationer i Sverige. Jag håller med, frågan är om annan betyder hårdare eller lösare.

Ibland dras det ju igång drev om krav på bojkott av Israeliska saker. Det kan vara allt från frukt och sportevenemang till melodifestivalsbidrag. Här bedöms nog Israel hårdare än de flesta diktaturer. Ingen skulle någonsin komma på tanken att bojkotta Kinesiska saker bara för att de förtrycker minoriteter, och tom. Nord Korea får vara med i fotbolls VM.

När det gäller ond bråd död är dock bilden en annan. Israel är otroligt effektiva mördare av Palestinska barn och för varje Israeliskt dödat barn av Palestinier går det 12 palestinska barn dödade av Israeler. Dessa barn var oftast på väg till skolan, shoppade eller lekte hemma. 12:1 är en ganska rejäl skalning på en måttstock. Källa

Israel tycks också ha rätt att ta ut svängarna en del när det gäller internationell rätt. Bosättningar på ockuperad mark är ett exempel DN-Kritik mot bosättningar som kritiseras med några rader, men inte så mycket mer händer, jämfört med Libyen där hela världsamfundet kan tänka sig att invadera landet om något oschyst inträffar.

Varför blir afghanerna så förbannade?

Afghanerna i Kandahar blev mer än måttligt förbannade av den symboliska koranbränningen av någon pastor i USA. Många människor dog i protesterna och man frågar sig som västerländsk varför afghanerna är så stela och statiska: det är bara en bok liksom.

För att försöka förstå varför de blir förbannade så tror jag vi kan göra ett tankeexperiment:

Tänk dig om Sverige en dag blev attackerade av en främmande makt. De sa att de var på vår sida och att de skulle hjälpa oss att få bukt med all skit som pågår i landet. De sa att de var på vår sida, och att de bara ville hjälpa till. Vi blir lite konfunderade och nervösa över att behöva invaderas, men de är ju på vår sida, och vi har ju problem med separatister från Skåne som blir mer och mer tyranniska, så låt gå.

Tio år senare är striderna hårdare än de var innan den främmande makten började hjälpa till. Människor dör på alla sidor och den främmande makten börjar rejält less på att vi inte beter oss som de vill. Den främmande makten blir allt mer irriterad på våra, ur deras synvinkel, medeltida traditioner, och man börjar bränna exemplar av grundlagen för att visa hur frustrerad man är över situationen. De säger att det inte är "oss" de hatar, utan bara den grundlag vi är vana med och gillar.

Efter att ha varit invaderad i 10 år tycker du att ockupanterna skulle ha mer hyfs än att bränna vår grundlag.

När skulle du själv ha börjat protestera?