Filosofiskt haveri av Bauhn

Angående artikeln av Per Bauhn om rätten att avrätta Usama:

En terrorledare kan inte vara oskyldig

Har alltid gillat Per Bauhn från filosofiska rummet. Här tycker jag dock att han är sjukt ute och cyklar.

Den första frågan jag ställer mig är när man filosofiskt sett blir en "terrorledare"? OK, Usama var en, men vad är det som krävs för att Bauhn ska anse någon vara "skyldig"?

Arafat kan beroende på hur man ser det antingen ses som en terrorledare eller frihetskämpe. Om Israel avrättat honom, hade de haft stöd från Bauhns retorik? Gör det någon skillnad att han fick nobelpriset i fred?

George Bush (och säkert president Obama vid det här laget) har onekligen dödat fler civila i direkta flygräder än vad Usama gjorde när han var "chef". Kan man avrätta dem som terrorledare enligt Bauhn? Bush har dessutom minst ett orättfärdigt krig i garderoben, har Irakierna filosofiskt stöd av Bauhn att avrätta honom?

Jag blir uppriktigt sagt mycket förvånad över Bauhns retorik där han tycks förlita sina filosofiska principer på populistiskt stöd från tillfälliga diskurser och massans visdom. I filosofiska rummet brukar inte Buhn profilera sig som en populistisk relativist. Han brukar snarare praktisera tron på universella sanningar, denna artikel där man tydligen är terrorledare när folk tror att man är terrorledare, och där man då ögonblickligen får andra mänskliga rättigheter, ter sig mycket skild från det jag brukar höra från honom.

Detta filosofiska resonemang divergerar och verkar bryta ihop totalt när det appliceras på något annat än Usama, jag förstår inte över huvud taget hur Bauhn i egenskap av filosof med tro på absoluta sanningar kan argumentera likt detta.

Har faktiskt mailat Per Bauhn och frågat hur detta går ihop. Han är säkert en upptagen man med viktigare saker för sig än att maila med hobbyfilosofer, men kanske så svarar han.

Anledningen till att jag är så frågande beror på att den epitetsfilosofi han bedriver, där människor får dramatiskt andra mänskliga rättigheter den stund de påsätts ett subjektivt epitet, är otroligt farlig. Människor får inte andra rättigheter bara för att man kallar dem något. Människors fundamentala rättigheter förändras inte av att man ger dem epitetet terrorledare, illegal kombatant, eller jude. Punkt.

Edit1:

Jag fick faktiskt svar från Per Bauhn, vilket jag tyckte var otroligt roligt. Jag postar mail korrespondensen nedan:

[Mitt ursprungliga brev]

Hej Per,

Jag vill först och främst säga att jag alltid uppskattar dina inhopp i filosofiska rummet i P1, och att jag finner dina perspektiv mycket värda att betrakta.

Med det sagt får jag inte ihop din artikel i Sydsvenskan idag. Jag tänkte därför fråga hur dina principer kan appliceras på andra personer i samhället och hoppas genom det få lite klarhet i hur detta går ihop med dina andra värderingar.

Du skriver ” Den som leder ett terrornätverk kan inte vara oskyldig. Den som för ett orättfärdigt krig mot oss har genom själva krigföringen avgjort skuldfrågan.”

Om vi accepterar att Usama är en terrorledare (vilket jag gör) så måste jag ändå fråga huruvida andra personer med samma retorik lämpligen får avrättas.

Kunde Israel avrätta Yassir Arafat med stöd ur dina filosofiska principer? Spelar det någon roll att han vunnit nobelpris i fred?

Om parametern orättfärdigt krig är en viktig del för epitetet, kan en Irakier avrätta Bush med stöd ur din retorik?

För mig ter det sig att dina argument är baserade på populistiska diskurser, vilket förvånar mig rejält. Hur är det med så kallade Illegala kombatanter, kan de också avrättas och fängslas utan rättegång?

För mig verkar det som att du baserar hela din artikel på att personer får olika mänskliga rättigheter beroende på vad de kallas. Kallas de terrorledare har man filosofiskt stöd för att avrätta dem, kallas de frihetens försvarare så förtjänar de något annat. Men vad folk kallas är bara en effekt av de diskurser och vindar som blåser, hur stämmer det med din filosofiska övertygelse i övrigt?

[Pers svar]
Tack för brev och frågor.

Jo, jag anser att andra terrorister av UBL:s typ också kan dödas. Men det handlar inte om att de är personer med "samma retorik", utan om vad de faktiskt gör och står för. Jihadismen är, precis som utövarna hävdat, en form av krigföring. Så länge man strider i krig så får man räkna med att bli dödad. Vill man undvika detta öde får man kapitulera och överlämna sig. Ingen tvingar jihadisterna att ta till våld. Det är deras val, deras ansvar, och vad som händer dem har de själva dragit på sig.

Jaha, kanske du säger, om det nu är krigets lagar som gäller, och om det nu är OK att döda fiender i krig, då måste det väl vara OK för terrorister att döda militärer som slåss mot dem, eller, som i ditt exempel, för "en irakier att avrätta Bush"?

Men det råder ingen moralisk jämlikhet mellan jihadister och dem som bekämpar jihadister. Jihadisternas själva mål – en islamistisk stat, förintandet av Israel, dödandet av "otorgna och korsfarare" etc – är i sig inte försvarbart, eftersom det strider mot den frihet och det basala välbefinnande som alla mänskliga aktörer kan göra anspråk på. Om målet är fel, så är varje våldsamt medel till dess förverkligande också fel. Jihadisterna har inte rätt till något våld för sitt mål. Däremot har de som bekämpar dem rätt till allt våld som är nödvändigt för att besegra, försvaga, eller på annat sätt motverka deras mål.

Genom att använda våld i syfte att främja religiös intolerans och förtryck har jihadister och terrorister av UBL:s typ förverkat den rätt till fysisk integritet som alla människor annars kan göra anspråk på (och som man logiskt måste göra anspråk, om man är en aktör med mål som man vill förverkliga och därför måste ha frihet och välbefinnande). Att det är rätt att döda terrorister av UBL:s typ innebär alltså inte att det är rätt för dessa terrorister att döda dem som bekämpar dem. (Det kommer de givetvis att försöka att göra ändå, men moraliskt berättigande har de inte.)

För vår del (om vi räknar oss till dem som bekämpar terroristerna) handlar det om att bekämpa dem så effektivt som möjligt till minsta möjliga kostnad för egen del. Att vårt mål – bekämpa och besegra terrorister – är rätt innebär förstås inte att varje medel till dess uppfyllande också är rätt. Att döda oskyldiga är inte rätt. Men att döda skyldiga – dvs. personer som planerar, inspirerar, och utför terrordåd för ett orätt mål – är inte bara rätt, utan ofta också nödvändigt, för att minimera risker för vår egen del.

Terroristerna och deras apologeter kommer givetvis alltid att hävda att deras våld är ett motvåld, och att det ursprungliga våldet härrör från "the usual suspects" – USA-imperialismen, Israel, kapitalismen, neokolonialismen, etc, etc. Det är alltid bekvämt att skylla på något så abstrakt som en världsordning när man vill rättfärdiga urskillningslöst dödande av civila över hela jorden. Men jihadisterna agerar snararare än reagerar. De är inte offer som slår tillbaka, utan förövare som vill använda våld. De har en egen dagordning, och den påverkas inte nämnvärt av hur västvärlden uppträder. Man kommer alltid att finna en anledning att begå våldsdåd.

Oberoende av vilka anklagelser jihadisterna riktar mot västvärlden, så rättfärdigar dessa inte deras egna mål och medel. Inte heller berövar talet om kolonialism och historiska oförrätter västvärlden rätten att med våld bekämpa jihadismen. (Som om kalifatet skulle ha varit främmande för imperialism och slavhandel – två brott som brukar läggas vid de europeiska ländernas dörr.)

I slutändan handlar det alltså om logik. Om vi vill försvara mänsklig frihet, kan vi inte se frihetens fiender som våra moraliska jämlikar (vi är inte värdeneutrala), och om frihetens fiender för krig mot oss, så ska vi använda så mycket våld som är nödvändigt för att hålla dem stången (vi ska inte genom att vända andra kinden till underlätta för dem att vinna).

Det får duga som sammanfattning av mina tankar i ämnet.

Bästa hälsningar,

Per B

[Mitt svar på hans svar]

Hej Per,

Jag uppskattar verkligen ditt svar och ska beakta detta.

Som hobbyfilosof har jag ändå några invändningar till ett proffs.

Du skriver i artikeln att:

"Den som leder ett terrornätverk kan inte vara oskyldig."

Detta uttalande kan enbart vara sant i den mening vinnaren skriver historieboken. Den som fortfarande kallas terrorist när boken skrivs kommer att uppfattas som skyldig. Jag gissar dock att det inte är det du menar.

Både döde terroristledaren (enligt Israel) Yassir Arafat och forne terroristledaren (av USA fram till 2008 officiellt) Koffi Annan har fått fredspriset. Följden av det är att fredspris antingen delas ut till skyldiga terrorledare, eller att begreppet terrorledare bara är kontextbaserad snömos som varierar helt på de normer som styr. Ditt resonemang stämmer på Usama eftersom vi antagligen alltid kommer att leva med normen att han var en terrorist, dock är påståendet inte självkonsistent, det krävs att det ska anses sant för att det ska vara sant. Men rent generellt kan vem som helst använda ditt resonemang för att rättfärdiga dödande. Hade alla köpt det hade Ryssar rättfärdigt kunnat döda diverse Tjetjenledare samtidigt som Israel moraliskt kunnat bocka av diverse obekväma ledare. Resonemanget är otroligt farligt eftersom det förutsätter att du har "rätt". Men detta är generellt en uppgift för domstolar att besvara och inte för de normer och konventioner som finns i samhället.

Nåväl, jättekul att du svarade, du är lite av en filosofförebild.

----

Roligt att Per ville ta sig an mina funderingar.