Politisk indoktrinering i Sverige

Man kan inte annat än att höja på ögonbrynen när man läser om den nya satsningen mot "intolerans" som Erik Ullenhag drar igång.

Sverigedemokraternas stora framgångar i det senaste valet är, enligt vad SvD erfar, en direkt orsak till att regeringen nu vill skärpa kampen mot främlingsfientlighet. ”Det här är riktat mot SD”, bekräftar en regeringskälla för SvD.

Utan att personligen dela sympatier med SD, och eftersom jag faktiskt röstade på Ullenhags gäng, så känns det relevant att fundera över om Ullenhag har mitt mandat för att sätta igång "utbildningsinsatser" riktade mot politiskt valda partier.

Man ska komma ihåg att sådana processer inte sätts igång hur som helst, bland annat så har vi länge haft ett riksdagsparti med självuttalade kommunister, med utopiska mål som det klasslösa samhället efter en "övergångstid" med proletariatets diktatur. Inte ens här var det aktuellt med en sådan process från regeringspartiet. Politisk inskolning/indoktrinering (om man står på fel sida) är ingen process man drar igång i onödan i ett demokratiskt samhälle. Jag känner inte att Ullenhag har min röst att dra igång en sådan "utbildande" process.

Jag får känslan att den hets mot människor med "fel", men demokratiska, värderingar accelererar. Utan att i stort dela dessa människors värderingar så handlar väl ändå demokrati om att ge dem rätten att ha en åsikt? SD:s intåg har mer än tydligt visat att debatten om vad demokrati betyder måste vitaliseras, inte för att SD tycker fel saker, utan pga. hur 6% oliktänkande medmänniskor i Sverige faktiskt behandlas. Något är inte riktigt OK med demokratin när regeringen beslutar att dessa åsikter måste utbildas bort.

Rent demokratiskt brukar det vara medborgarnas roll att bestämma vad politiker ska tycka. Av princip bör man därför dra öronen åt sig när politiker anser det nödvändigt att få medborgarna att tycka rätt.

Avslutar lite högtravande med ett klassiskt citat:

First they came for the communists,
and I didn't speak out because I wasn't a communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak out because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak out because I wasn't a Jew.

Then they came for me
and there was no one left to speak out for me.