Var det mer homogent förr?

Blev tipsad av en kompis om ett klipp där en representant från Vänsterpartiet (eventuellt Ung Vänster) blev så upphetsad av två SD representanter att han vägrade erkänna att han hellre skulle ge sin ena njure till sin sjuke mor än till en helt okänd person, och att man om man ens tänkte en sådan tanke var fascistisk.

Vid första anblick är detta ganska kul, och jag vred mig lätt i stolen av en blandning av igenkänningskomik och det faktum att den stackars V sympatisören tidigt målade in sig själv i en hörn han inte kunde komma ur utan att ge upp banden till sin egen mor.

Sedan blev jag lite fundersam. Finns det alltså personer i Sverige med en sådan fascistskräck att de inte ens vågar säga att de föredrar sin egen mor framför främlingar? Att sådana människor ens fanns gav mig en ögonblicksbild över den avgrundsdjupa ideologiska reva som finns, och verkar växa, i samhället. Det kan ju förstås ha varit så att vänstermannen var en hycklande lögnare, men någonstans måste han väl ändå ha fått dessa tankar ifrån?

Av en händelse läste jag nyss en boken Välfärdssåren av Göran Hägg , som illustrerar Svensk politisk historia mellan 1945- 1980. Hägg ger där en tydlig bild över hur den politiska homogenitet som man/jag trott funnits i Sverige tidigare varit en myt. Revan var avgrundsdjup redan förr, men man löste detta genom att enbart prata politik med de man redan visste var likatänkande, varav man helt och hållet undvek ämnet under släktsammankomster och andra tillställningar där det kunde finnas människor från den andra sidan. Han ger dock exempel på att slagsmål ofta utbröt (på fyllan) när moderader och socialister blev varse om varandra.

Om Hägg har rätt så är den polarisering vi upplever i samhället mest en konsekvens av att vi diskuterar mer med oliktänkande än innan, snarare än att klimatet faktiskt blir mer polariserat. Om han har rätt så borde vi inte drömma om det homogena samhället från förr, då det aldrig riktigt existerat. Oavsett vilket så rekommenderar jag ändå boken då det ger ett perspektiv där dagens unika (och obehagliga) polarisering ter sig ganska tidlös, även ur Svenskt perspektiv. Kanske är skillnaden att personerna i klippet ovan aldrig skulle ha börjat diskutera sina kontroverser för 30-40 år sedan, medan de idag lägger upp sina olikheter på YouTube.

Politisk indoktrinering i Sverige

Man kan inte annat än att höja på ögonbrynen när man läser om den nya satsningen mot "intolerans" som Erik Ullenhag drar igång.

Sverigedemokraternas stora framgångar i det senaste valet är, enligt vad SvD erfar, en direkt orsak till att regeringen nu vill skärpa kampen mot främlingsfientlighet. ”Det här är riktat mot SD”, bekräftar en regeringskälla för SvD.

Utan att personligen dela sympatier med SD, och eftersom jag faktiskt röstade på Ullenhags gäng, så känns det relevant att fundera över om Ullenhag har mitt mandat för att sätta igång "utbildningsinsatser" riktade mot politiskt valda partier.

Man ska komma ihåg att sådana processer inte sätts igång hur som helst, bland annat så har vi länge haft ett riksdagsparti med självuttalade kommunister, med utopiska mål som det klasslösa samhället efter en "övergångstid" med proletariatets diktatur. Inte ens här var det aktuellt med en sådan process från regeringspartiet. Politisk inskolning/indoktrinering (om man står på fel sida) är ingen process man drar igång i onödan i ett demokratiskt samhälle. Jag känner inte att Ullenhag har min röst att dra igång en sådan "utbildande" process.

Jag får känslan att den hets mot människor med "fel", men demokratiska, värderingar accelererar. Utan att i stort dela dessa människors värderingar så handlar väl ändå demokrati om att ge dem rätten att ha en åsikt? SD:s intåg har mer än tydligt visat att debatten om vad demokrati betyder måste vitaliseras, inte för att SD tycker fel saker, utan pga. hur 6% oliktänkande medmänniskor i Sverige faktiskt behandlas. Något är inte riktigt OK med demokratin när regeringen beslutar att dessa åsikter måste utbildas bort.

Rent demokratiskt brukar det vara medborgarnas roll att bestämma vad politiker ska tycka. Av princip bör man därför dra öronen åt sig när politiker anser det nödvändigt att få medborgarna att tycka rätt.

Avslutar lite högtravande med ett klassiskt citat:

First they came for the communists,
and I didn't speak out because I wasn't a communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak out because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak out because I wasn't a Jew.

Then they came for me
and there was no one left to speak out for me.

Konsten att få konsumismens hjul att snurra

Såg just Telias reklam om fördelen med att hyra film online via deras bredband: tydligen så är dvd filmer sjukt äckliga och fyllda med bakterier.

Jag hade aldrig tänkt på detta och levde med illusionen att andra dvd hyrare inte har sina hyr dvd i röven, tills jag illustrerades motsatsen.

Om jag köper Telias bredband slipper jag detta och blir lite lyckligare, nästan lika lycklig som jag var innan Telia förklarade att mitt liv var rätt äckligt. Tack till Telia och andra företag som erbjuder lösningar på problem som de först var tvugna att övertyga mig om att jag hade. Tack för att ni smörjer konsumismens hjul med nya missnöjen.

Datalagringsdirektivet och populism

För någon månad sedan såg vi diverse liberaler beklaga sig över hur tvungna de var att rösta igenom datalagringsdirektivet. De gillade inte förslaget alls, men allt annat, alltså att rösta efter eget tycke i saken, vore populism enligt Maria Abrahamsson.

Nu ville det sig så illa att "populistiska" småpartier i riksdagen lyckades få igenom en bordläggning i frågan. Och här om dagen kom analysen av direktivet som alla egentligen redan kände till, att det fanns stora brister i direktivet.

Retoriken vi tar med oss är alltså att det är populistiskt att rösta emot ett direktiv som ingen gillar, som man är ideologisk motståndare till (i Mia Abrahamssons fall), och som visar sig ha enorma brister om hur det ska tolkas för att vara rättssäkert.

Varför är detta populistiskt? Jag vet inte med säkerhet. Det är ingen som gillar direktivet, det är inte tillräckligt väl utformat för att vara rättssäkert heller. Enda anledningen till att det är populistiskt verkar vara att det går emot EU projektets intressen. Vad är det egentligen för skitretorik? Och varför köper alla det?

Medias förfall

Hanteringen av finska valet har gett mig en deppig syn på medias funktion i samhället.

Detta blir otroligt tydligt med konventionen att sätta epitetet "populistiska" framför Sannfinländarna (SF). Ingen tycks riktigt vilja förklara vad populism betyder, eller varför det passar in, det enda som är klart är att epitetet ska användas. Det känns lite som att media inte riktigt litar på att du kan dra rätt slutsatser av nyheterna de förmedlar, varpå de guidar tänkandet genom att märka ut okända farvatten med diverse fyrar. En analys över vad Sannfinländarna står för, som djup EU-skeptisism, motstånd till obligatorisk Svenskundervisning, och minskad invandring, är inte lika viktigt som att märka ut farvattnen som osegelbara, "just don't go there, det är populism det handlar om".

Jag är inte djupt insatt i SF:s partipogram, men kan inte låta bli att förundras över hur de punkter de tar upp inte får ses som seriösa, utan måste märkas med "populism". Ta tex:

Bailouts av EU länder:
Detta är tydligen en big no-no att prata om. Alla som inte vill baila ut länder är populister, trots att det finns en hel del ekonomisk teori som säger att detta är ren galenskap.

Obligatorisk Svenskundervisning:
Kommentatorerna på SVT tycker att det är för jäkligt att ta bort den obligatoriska Svenskundervisningen (i Finska skolor). Som argument användas globaliseringen, och att det är bakåtsträvande att inte lära sig så många språk som möjligt.

Men ärligt, är Svenska det mest praktiska språket att lära sig om man vill vara globaliserad? Fine att någon vill lära sig det, men hade du själv velat haft en lag på Finskundervisning i skolan istället för kunna välja att läsa Spanska och Tyska? Det tar väldigt mycket tid i anspråk att lära sig ett språk. Att tvinga en hel befolkning att prata ett språk som talas av 9 miljoner människor känns rätt korkat. Om tvång måste till, tvinga dem att lära sig Kinesiska eller Spanska. Detta är dock inte intressant att fundera över, det anses vara populism.

Invandring
Det är inte någon nyhet att Finland är mycket restriktiva med invandring, faktisk så är konsensus att man vill ha mindre invandrare än vad SD vill. Därav borde alla Finska partier vara populister. Men tydligen så är det enbart intressant att nagla fast detta epitet på ett parti.

Oavsett om man håller med eller inte på invändningarna ovan så måste de ju vara acceptabla rationella invändningar. Jag skulle köpa rätt av att något tycker något sådant som ovan, men istället för att tas seriöst så klassas man som populist. Jag kan förstå att dessa fula knep kommer fram i politiska debatter, det är spelets regler, men är det OK att samma retoriska knep används av "objektiv" media? Jag blir lite orolig.

Jag är inte förtjust i varken SD eller Sannfinländarna. Men de partierna existerar ändå i god demokratisk ordning, folk ska ha rätt att tycka som de vill i en demokrati. Det som skrämmer mig är att det nästan blivit mainstream för media att indikera (på lösa grunder) vad tittarna ska tycka. Dessa fyrar som sätts ut är ett hot mot demokratin, media tycks ha gått ifrån att granska makten till att konservera maktnormer och märka ut icke farbara vatten/tankebanor med stora fyrar, det är inte OK.

Om att Spotify förändrar gratistjänsten

Har läst runt lite på bloggar och noterat protesterna över att Spotifys beslut att reducera funktionaliteten i sin gratistjänst. Några bloggare tror att detta enbart kommer att öka användandet av The Pirate Bay (TPB) och annan illegal fildelning.

Bara för det så gjorde jag en liten undersökning på mervärdet du får av att betala 50-99 kr per månad till Spotify, jämfört med att ladda ner på TPB (eller annan liknande sida).

När jag testade att ladda ner en låt på TPB tog det två minuter från att jag började söka tills jag kunde börja lyssna, med Spotify tog det 5 sekunder.

När jag gjorde detta på TPB var jag dessutom tvungen att ta del av annonser från ryska kvinnor som ville bli min fru.

Om man laddar ner 2 låtar per dag betyder det alltså att det tar ca 2 timmar per månad mer att få hem det du vill ha på TPB, än på Spotify. Personer som gör detta byte värderar alltså sin egen tid till ca 25 kr per timme. Det är lite Ove Sundberg över det resonemanget. Klipp grannens gräsmatta för 50 kr och spara en timme dudes.

Och lägg där till den inte så oviktiga aspekten att man faktiskt ger artister någon form av ersättning i det ena fallet, medan man i det andra fallet enbart får mervärden i form av ryska fruar och något datorvirus.

SVT

Kan pengar "vila"?

Mikaela Valtersson tror att pengar kan ligga och vila, vilket hon fruktar ska ske om man sänker skatten för mycket. Höginkomsttagare riskerar att lägga sina skattesänkningar på hög tydligen där de inte gör någon nytta.

Kan pengar "vila"? Jag har otroligt svårt att förstå hur det skulle se ut. Sätter jag in pengarna på banken så lånar ju banken ut pengarna till någon annan som vill låna. Köper jag ett svindyrt hus så ger jag ju pengarna till säljaren, varpå denne istället är fri att bestämma hur dessa pengar ska användas. Bränner jag pengarna så minskar det ju i princip bara utbudet av pengar, varpå alla andra som inte brände sina pengar plötsligt får sina pengar lite mer värda. Köper jag aktier i Framfab så blir ju problemet återigen att jag ger pengarna till säljaren, som i sin tur kan göra något med dem. Köper jag en äckligt dyr väska så kommer ju pengarna till någon företagare (dessutom så återgår ju en del till staten i form av skatt) som återigen kan göra något för sina pengar. Är det realistiskt att tro att pengar kan vila? Finns det ens ett teoretiskt scenario där så är fallet?

Inte ens i Keynsianismen vilar väl pengar, de omsätts väl däremot lite olika fort. Är det den relativa hastighet som pengarna omsätts som menas med "vila"?

Jag är tveksam. Först och främst så vet ingen med säkerhet hur snabbt vissa pengar omsätts bara för att man stoppar dem i en viss persons fickor. Är detta bara ett enkelt tankefel som våra politiker gör?

SVT